Imorse när jag skulle åka till Nynässkolan för en dags arbete på deras fritids blev jag chockad då jag skulle backa ut från garageuppfarten. Jag märker att bilen liksom fastnar och halkar ner i ett hål av en stor snöansamling. Vad är det som händer? Tänkte jag tyst för mig själv. Jag gasade på och till min stora lycka inser jag att min fars Saab 95 börjar sakta men säkert "tugga" sig fram för att till slut ta sig upp ur snömodden. Puh, tänkte jag och ovetandes om vad som orsakat detta missöde till väg, åkte jag vidare mot mitt mål, Nynässkolan.

Snöröjning är lika självklart för oss svenskar som att tandläkaren bär blåa, trötta och stinkande plastpåsar på fötterna som riktigt "gnider" sig fram över golvet och skapar ett visst obehag hos mig. Många ställer sig frågan, varför är det så svårt att få bort den förbannade snön? Om vi här i Gävle tycker att det här är ett stort problem ska vi inte nämna storstädernas hysteriska rop på hjälp då det fallit tre centimeter snö. Bilköer bildas, tågtrafiken upphör och folk blir som paralyserade lejon i sin jakt efter ett välbehövligt och livsnödvändigt byte för överlevnadens skull.

Ja, den förbannade snön ska bort, och det fort enligt oss alla vanliga Svenssons med den sedvanliga Volvo V70 som står parkerad på garageuppfarten i sin väntan på att bli använd. Men snöröjning är inte så enkelt som det kan låta. Om man börjar tänka på vilket stort område som måste avklaras blir det självklart (iallafall för mig) hur stora resurser det krävs för att få allting att fungera. En vis man sade till mig igår ("Stolpen" Östblom) på träningen "Vi på firman har i dagsläget 70 stycken extraanställda för att klara av snöröjningen på taken, vägarna, lekplatserna etc" Detta uttalande fick mig att inse att det här med snöröjning är inte så enkelt som många tror. Inte blir det lättare för att en viss Linus Wesslén ligger hemma och spelar Playstation 3 istället för att hjälpa våra riddare ute på taken, vägarna och lekplatserrna. De behöver all hjälp de kan få för att få oss invånare nöjda och tillfredsställda med vår infrastruktur. Så istället för att klaga och vara allmänt bitter över situationen, uppskatta deras arbete och se dessa män/kvinnor som hjältar som bidrar till ett väl fungerade Sverige.

Imorgon då jag ska arbeta på Kastets skola känner jag en vis längtan och förväntan över att få backa ut från garageuppfarten igen. Vem vet vad som lurar runt hörnet?

Hannes

Jag tycker det är fint att åka på dagarna se hur allt flyger förbi. Sverige har en underbar natur. Att åka på kvällarna har också sin charm. Det är lite pirrigt, man är instängd i en tubformad kabinen och utanför så ser man ett ensamt hus lyser i mörkret. Undra vem som bor där? Han eller hon måste tycka det är fascinerande att se hur vi kommer som ett spöktåg i natten.

Det blev tillslut riktigt trevligt igår när Robin Mattsson ringde och gjorde mig sällskap när tåget satt fast i Upplands Väsby. Det tackar jag för.

Just det! Här har ni Spotify länk! Tar er gärna tid!

När jag kommer fram till denna glömskans station där jag så många gånger kommit på mig själv utan nycklar, hörlurar och väskor så känner jag ett visst välbehag över att den här gången klarat mig undan denna (ja det låter överdrivet men) förbannelse. Jag kliver ut från bilen tackar herr Åberg för skjutsen sedan åker han iväg. Jag börjar sakta vandra mot perrongen.

Då smäller det bara till, lite som en klump i magen, min mobil har lyckats försvunnit ur min stängda ficka och lagt sig i hannes bil som flyger från vändplanen. Min röst gör ljud ifrån sig men det är som att vara i rymden och i rymden kan ingen... ja ni förstår säkert. Jag kastar mig till den första bil jag ser och frågar om en mobiltelefon. En äldre farbror som tycker det här med dagens teknik är pest och pina tar sakta upp telefonen och ska starta sin Nokia men har problem med att se vilka siffror som är vilka och det tar tid. Samtidigt kan jag tänka mig att Hannes tagit sig ut till stora vägen, med lite Stefan Andersson i högtalarna, helt ovetandes om att min telefon ligger och lyssnar på samma musik som han.

Efter många om och men så ger han mig telefonen och jag kan knappa in Hannes nummer. Första signalen. Hannes märker att musiken slutar. Andra signalen, börjar sträcka sig efter mobilen. Tredje signalen, ser att det är ett okänt nummer "ahh det är Hannes". Tack och lov tänker jag.

Nu sitter jag med mobilen i handen och skriver detta blogginlägg. Tack Hannes för skjutsen och mobilen! Jag sitter för mig själv kollar ut över ett snöfält ena stunden. En skog den andra. Huvudsaken är den att solen äntligen lyser starkt. Det gläder mig. Men mörka moln finns längre fram men det är en annan story.

Det är något speciellt med Skutskärs station. Undra vad jag glömmer nästa gång. /John

---

Nu skiter vi i det sportsliga och koncentrerar oss mer på lite kuriosa runt omkring, det betydelsefulla och roliga. Jag har med säkra källor fått höra att en viss spelare i detta landslag blev vid upprepade tillfällen attackerad och rent utav mobbad för att han har en bedrövlig frisyr. Ja, det är smurtot, geniet, kärnfysikern Sebastian Wännström jag pratar om.

Detta är Calle Klingberg och Patric Cehlin som uttalar sig i aftonbladet om Sebastians frisyr. Falska anklagelser, kanske det.... Under lördagskvällen/natten fick jag privilegiet att snubbla omkring i Goyas salonger med denna man. Därför har jag lite exklusiva bilder som kan bekräfta denna myt om att hans frisyr är bedrövlig.

Torrfrilla?! Grabbarna i JVM-laget får säga va fan de vill, men en sak är säker. Sebbe väljer sina tillfällen att se bra ut. Inte behöver han vara snygg inför massa killar i omklädningsrummet, bra där sebbe! Imorn om tre fyra år kan de uttala sig igen.

Sen bjuder jag även på ett filmklipp ifrån kvällen. Under valet i kvalet på stortorget vilken buss vi skulle ta vräker jag ur mig att det går fortare att ta ettan eftersom matematiskt och tekniskt sett är en kortare åksträcka än vad tolvan har att erbjuda. Enda nackdelen med att ta ettan är att man får ta en liten promenad på fem minuter. Det ska även nämnas att det är en stigning på minst 250, kanske 260 meter som ska avklaras innan målet är nått. Någonstans på toppen av berget och i närheten av hemmet utspelar sig denna scen.

Over & out!

Hannes

Till exempel:

Sedan kör man och låter kvällen ha sin gång!

John :)

12ans buss (eller skjuts, eller taxi) -> Kö på ca 15 meter in till Goya -> Vakt som granskar ID-handling (kan vara ett körkort, pass etc.) -> Vi välkomnas och går in genom entren  -> Inlämning av utekläder -> WC -> lämnar WC -> Stora rummet -> Rosa rummet -> "Rockrummet" -> Baren -> WC -> Lämnar kanske WC -> Stora rummet -> Rosa Rummet -> WC -> Blir ofta kvar länge på WC -> baren -> Stora Rummet -> Hämta ut kläder (tappat bort garderobsbiljetten = böter) -> Eftersnack utanför entrén -> Mat -> hemfärd eller färd nån annanstans)

Nu finns inte tid att skriva mer då det är dags för skratt och lek, dryck och kel. Länkar en pumpig remix på Miike Snows Silvia också! untza untza untza...

Här fann vi lite för den vetgirige intressesmurfen. Länge leve wikipedia!!! Hur klarar man sin studietid utan wikipedia??!!!?? Ja jag vet inte, men John kommer med lite info inom en snar framtid.

MMh! Innan hickincidenten handlade jag en tröja, eller en långärmad t-shirt, som ljung själva kallar det. Vill ni se den? Ähh jag visar den endå, sådeså.

.

Pris: 599 på Brix

Hannes

Det här med bloggskrivande kan vara svårt i början, men jag tror att när man väl har börjat, så flödar texten snart!

Eftersom mitt liv är så fullspäckat hela tiden så är det svårt att veta vad man ska börja skriva om...

... så därför blir det en videolänk istället, då John DJ´ar på Nyårsaftonen!

roger and out? / HM

Av tidigare erfarenheter vet jag att John är en jäkel på dikter, därför ser många, men framförallt jag fram emot att få uppleva dessa verkliga underverk. Tänk att få njuta av en välskriven dikt samtidigt som man avnjuter en varm kopp kaffe, kan det bli bättre? Nej, nicht, nein.... Ollon!! Hjälp!! Hilfe!!!

- Ursäkta, vad heter du?

- Jag heter Lena!

- Åhhfan, det rimmar ju på Kristianstad!

Jag kan även avslöja att vi under framtiden kommer släppa en del dolt material från svunnen tid. Bra, visst, eller?! Jaja, nog om detta. Det var allt för tillfället, fortsättning följer.... hööööörs hej!

John hälsar: Imorgon ska han ligga och snooza och inte ha diverse mardrömmar om locket på en snusdosa.

En sak till bara.... Mona, det är jag som är du, durå?

Hej! Det är vi HENRIK, JOHN & HANNES som kommer att blåga (eller blogga men det skriver vi bara för att vi ska vara lite seriösa eller?!) Mmm. Så hoppas ni kommer följa oss på vår färd genom cyberspace! Bild är tagen på en härlig utekväll vi hade i fashionets tecken! Go glamour! När Henke såg något magiskt flyga FörbI så trodde han aTT det var något Annat. Jag och Hannes hade dansat hela natten men jag var trött. Hannes däremot var helt hejdlös! Det var kul. Hej då till nästa gång!