Onsdagen den sjätte april 2011.
Känner för att skriva av mig lite granna. En dag som denna har spenderas med jobb först på Johns kära Vikingaskola. Till min besvikelse när jag kommer dit inser jag att John redan har åkt hem för dagen. Jahaja, tänkte jag och ger mig raskt in i rollen som lekpappa eller vad man nu ska kalla det. Genast kommer det barn som vill leka, pyssla, hänga, klänga och allmänt vill ha någon slags uppmärksamhet. På ett rutinmässigt sätt ser man till att tillfredställa allas behov och efter ett tag lugnar sig stormen. Plötsligt är man inte lika kul längre, inte lika intressant.
Efter klockan 16 30 beger jag mig hemmåt och under min resa hemmåt ringer en viss Jocke Lindgren och har något lurt i tankarna. Han och Joakim Liljeby är redan påväg hem till mig med gitarrer och trummor liggandes i bakluckan. Ett rep väntar bakom kröken. Jag tar snabbt tag i disken och röjer undan lite hemma. Det ser ju fördjävligt ut, tänker jag tyst för mig själv och tar motvilligt tag i diskborsten.
Tio minuter senare sitter vi alla jag, John, Jocke och Jocke i min källare och spelar låten "Under the bridge". Jag kan inte sluta förundras över Jocke Liljebys helt enorma säkerhet vid trummorna, Jocke Lindgrens genialiska riff och talang bakom gitarrspelandet och Johns gungande och basiga basgångar. Jag sitter där och bara njuter över verkligheten och tänker för mig själv att det är studer som dessa man kommer minnas.
Det är något speciellt med lukten som upsptår då vi sitter där. Likt doften då våren väntar runt hörnet, doften då kallt regn träffar varm asfalt eller doften av julgranen då den inträder hemma i vardagsrummet. Lika underbart och karraktärisktiskt luktar det i ett rum då man han spelat under någon timme sådär. Instängd, tung men ändå lätt luft finns inne i rummet. Doften av kreativitet och idog ger luften en karaktär som bara återfinns i en replokal.
Ja, nu sitter jag här och klockan börjar närma sig midnatt. Imorgon väntar arbete på Källmursskolan. En skola som ligger mig varmt om hjärtat. På ett speciellt sätt känner man sig välkommen då man entrar källmurs entréhall. Jag ser fram emot att imorgon 08 00 gå in genom skolans portar för att inleda en ny dag med nya förutsättningar och förväntningar. Hoppas morgondagen blir lika bra som denna dag varit.
Hannes Åberg
Kommentarer
Postat av: Anonym
men inget är ju som es1mu, vasas stolthet.
Postat av: Hannes
Vasas stolthet!
Trackback
