När jag sedan är hemma så lägger jag mig och sover middag. Som ett barn så kan endast telefonen väcka mig ur denna skönhetpowernap. Jag väntar in den årliga idrottsgalan på SVT. Jag blir väldigt rörd när jag ser Anders Södergren tillsammans med Marcus Hellner ta emot Bragdguldet och årets lag. Hälsingesonen Anders är en klippa, en kung och legend i mina ögon. Han sitter och ler som en MSN smilegubbe på idrottsgalan. Det är så fantastiskt att det var hans tur år 2010. Att få ta emot Bragdguld, OS-guld och få känna känslan av att vara en riktig vinnare. För jag har för många gånger suttit och kollat på när VM-guld har förvandlats till snö på 500 meter efter ha åkt fem mil. På femmilen när Anders legat i topp och dragit hela fältet med sin otroliga kondition och rena åkning för att sedan förvandlas till en mardröm när spurten närmat sig. Anders har aldrig varit någon storspurtare utan han har förlitat sig på att dra isär fältet innan spurten detta har lyckats flertal gånger och hans största bedrift som han själv skriver på sin hemsida teamsodergren.se. "Säsongen innehöll också min största framgång hittills i min karriär, som självklart var Femmils silvret i Val Di Fiemme". Jag kommer ihåg OS i Turin på femmilen när Anders hade legat och dragit och var med in på upploppet för att sedan sluta på en bortglömd sjätteplats men nu var det alltså Anders Södergrens tur att få stå högst upp med hjälp av sina lagkamrater Marcus Hellner, Johan Olsson och Daniel Rickardsson. Grattis!