Uggelholken

Jag måste bara hålla med John i att det är rätt sjukt ibland. Vissa dagar finns det där och andra sitter man likt en uggla i en fågelholk och inte har en aning om vad man ska skriva. Quuu Quuoo, är det enda som dyker upp i huvudet då jag verkligen anstränger mig.

Ja, vad ska man säga? John och Henke, min andra hälft sitter ute i den mörka och kalla Sälgnäsviksskogen och roar sig med diverse aktiviteter. Själv sitter jag här, heeeeelt soooooolo...... "Ja nu ska vi inte hänga läpp" brukade min far en gång i tiden säga till mig då jag som liten (absolut inte nu...............) var en ganska störig och extremt dålig förlorare som kunde brista ut i gråt då jag förlorade. Inget jag är stolt över, men men, så var det och det är inget jag kan ändra på.

Jag kan minnas en gympalektion i skolan någon gång på nittonhundratalet då det för dagen stod "flaggan" på schemat. För er som inte vet är "flaggan" kort sagt en lek där man ska erövra det andra lagets flaggor och själv försvara sina egna. Blev man kullad var det bara att sätta sig i fängelset och hoppas på att en modig riddare skulle komma till undsättning och befria dig ifrån det kalla och hemska fängelset. I alla fall blev indelningen av lagen den dagen ojämn vilket gör att jag på förhand uttalar mig om att det inte är någon idé att leka för att vi ändå skulle förlora. Min kära och väldigt omtyckta lärare "Agge" motiverar mig att vara med i alla fall, och vad händer?!?? Jo, vi får sån torsk att jag sätter mig i ett hörn och verkligen "storbölar". "Agge" kommer och tröstar mig och det hela slutar med att jag går ut och duschar före alla andra och rusar tillbaka till vårat hemklassrum och inväntar nästa lektion.

"Det är inte lätt när det är svårt" brukar man säga, och fan.... det stämmer så bra. Men för att citera Kjell Höglund i låten "Genesarets sjö" som utkom 1984 på plattan "Tidens Tecken", "Rötterna blir starkare när det blåser, luften blir friskare när åskan går" så finns det en mening med att det ibland inte är så lätt. Vi får oss en lärdom oavsett hur tråkigt och illa det kan vara.

Nästa gång kanske Ugglan i holken blir en inspirationskälla som föder nytt liv i skrivandet. //Hannes


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0