Det är söndag och klockan är 13.00. Man kan då se flertalet tappra själar som välfärdar mot en minst sagt speciell plats. Ja kanske till och med K-märkt. För vad är det som driver dem även fast vissa kanske är lite fyllesjuka, andra bara allmänt söndagstrött. Vad får 9 vuxna män att ställa sig och skotta en ca 160 kvadratmeters yta ute i skogen för att sedan spela lite klassisk landhockey (såkallad "Barre")? Är det för att de vill bli unga igen och minnas när de vandrade kvarter till kvarter med målburen på ryggen och klubban i handen? Eller är det av den enkla anledningen att det är för att hålla igång och träna? Vi skulle vilja säga nej och nej på de frågorna. För faktum är att det är så mycket djupare än så. Här sprids sann glädje och lycka. Allt ifrån när Billy gör något sinnesvidrigt bra till att Leon flyger runt i snödrivorna på sin ständiga jakt efter bollen. Eller som när Brundin frälser med en plockning för att sedan släppa ett billigt och fruktansvärt dåligt mål.

Sitter i bilen på en mörk väg som leder mig hem mot mitt sköna och härliga Bomhus, tar då fram min mobbe och slår en av mina bröder en signal(John). Han och min andra broder(Hannes) sitter och kollar på melodifestivalen i The yaaberg crib. Men när jag sätter mig ner och får höra bidragen som sveriges "elite" har arbetat fram under flera timmar, dagar, veckor, ja kanske till och med flera år så blir jag inte arg, bara besviken.

Hej kära vänner!

Hallå! Hannes här, som för tillfället sitter och lyssnar på Stefan Andersson. Kan man lyssna på något annat? Kommit i ett ruggigt stim där jag endast lyssnar på denna påg från Göteborg som delar med sig av sin smärta och glädje. Fantastiskt vilken bra musik han har gjort genom åren. Jag kan inte sluta förundras över hur pass okänd han ändå är i Sverige. Denna man med skönt rivig röst, klingande gitarrer och trollbindande texter har något alldeles extra som får mig att bli helt stum. Jag delar med mig av känslan!

Ja, det har varit tungt, det har varit segt och det har inte rullat som ett hjul i nedförsbacke. Nej! Nicht! Nein! För aldrig har Gävle  skådat en större skrivkramp än den jag just haft och för det ber jag om förlåtelse. Förlåt till alla som varit inne och läst(som glidit in och sett samma inlägg om och om igen). Förlåt till Henrik. Förlåt till Hannes som dragit lasten själv. Igår när jag gick ut för att ta en oskyldig öl så blev det som det oftast blir med oskyldiga ölar. En i sällskapet får en sådan oförklarlig pirrning i kroppen att de bara vet att idag MÅSTE jag ut! Då är det bara att hänga på. För bara "en öl" på o'learys blev sedan en "vi går till saint och tar en liten öl" för att sedan avslutas med en "Klart du ska med på slick!". Så det var någon gång under den stunden på dansgolvet när axeln ryckte som mest och Kalle Lindblom, Joakim Lindgren och Marcus Eriksson stod och dominera i klassisk manér som jag sa till mig själv nu kan du skriva igen. Även Fredrik Brundin sa det tidigare på saint. Tack Fredrik. Kul att vara tillbaka! Skönt att få känna att ja jag kan ju! Så nu ska vi lägga tid som varit bakom oss. Se fram emot en bloggvår utan dess like! Skål! John

Det finns två slags domare. Antingen är den diplomatisk och kan föra en vettig konversation med en arg och upprörd idrottsutövare som för tillfället brinner i huvudet. Kunna ta kritik med en nypa salt och förstå att man som idrottare ibland kan bli lite arg och vräka ur sig, inte allt för elaka men ändå inte snälla saker. Det är en domare som vinner mycket på kontakten med spelarna och på så vis vinner deras respekt.

Sen finns det en annan typ av domare som är hatad av alla. Typen som det inte över huvud taget går att prata med. Typen som har ett behov av att dominera och styra över spelare som om de vore schackpjäser i ett parti schack. Typen som enligt mig kan klassas som, för att citera en viss Linus Wesslén "förståndsförstörd".

Under dagens match i Bollnäs ishall fick vårat lag (Ik Huge) uppleva en domare av typ två. En helt sjuk människa med kraftiga sinnesförvirringar glider omkring på planen och ska försöka dömma en match i division tre Gävleborg. Han inleder matchen med att visa ut en spelare 2 + 10 minuter för att han skriker "FAAAN" ute på planen i ren frustration eftersom domaren (Hans Sjöqvist) helt enkelt står i vägen för vår playmaker Olle Lindblom, och på den vägen var det. Vi i laget kommer överens om att vi inte ska prata med han eftersom han vid varje tillfälle hotar med att utvisa oss för misconduct. Matchen då? Den slutar med vinst (6-0) men det var inte det som var "snackisen" efter matchen. Det var den där jävla Sjöqvist som alla hade i minnet.

Såhär i efterhand kan jag inte göra nått annat än att skratta. För om sanningen ska fram så är det synd om grabben som måste må så fruktansvärt dåligt att han tar chansen att få någon sorts makt i en avdankad, oseriös och allmänt dålig serie. Stackars människa....

Två typer av domare finns det. Hoppas vi i framtiden aldrig mer får uppleva Hans Sjöqvist's paranoida bedömningsstil.

Over & out/ Hannes

Just det! Om John har något att tillägga så är ordet fritt.

"It's over now", en rad av text med så mycket betydelse. Raden som väcker en glad men samtidigt ledsen känsla hos mig. Det är konstigt hur hjärnan gör en slags bakåtvolt och inte har en aning om hur den ska reagera. Ena sekunden glad och nästa faller en tår sakta längs med kinden. Är det verkligen slut? Eller va? Vad händer?

Nu sitter jag här på Kastet montessoriskola och funderar över en kopp kaffe hur framtiden ser ut. Nya tider, nya stunder och nya förväntningar är några av orden som dyker upp i mitt huvud då jag sitter här och skriver på min telefon. Tänk vad skönt det är att kunna skriva precis när man känner för det. Allting ligger i min ficka och är endast ett knapptryck borta, vilka möjligheter! Är det inte fantastiskt?

Ja, i alla fall vankas det träning på Kastvallen ikväll, wiiiie! Ska bli skönt att glida ut och slå ett flippmys och bara skingra tankarna och försvinna ut i hockeyns enkelspåriga väg. Gud vad härligt!

Jag delar även med mig av en låt skriven av Stefan Andersson och den heter just "It's over now". Väldigt sann och trovärdig låt som jag tror många kan relatera till.

Over & out/ Hannes

Det sägs ju att bibeln är världens mest lästa bok. Jag har länge suttit och funderat för mig själv, fram och tillbaka, om jag ska ta tag och läsa den. Läsa igenom vartenda evangelium, varje historisk bok, alla tolv profeternas ord samt vishets litteraturen och andra delar med sådan passion att Jesus vilja att frälsa jorden kommer att komma i skyundan. Vad har denna bok, som för så många betyder så mycket, för hemligheter? Kommer jag att uppnå ett stadie av vishet som ingen förut skådat? Det är dessa frågor som får mig att överväg att läsa den. Så nu i skrivande stund har jag verkligen tagit tag i det och jag har läst fram till första moseboken 9:20. Sammanfattningsvis så är det historism om hur jorden skapades och historien om Noaks ark. Det är lite kul att man minns mycket från "kyrkis". Jag ska försöka att läsa så mycket som jag hinner och hitta rader av vishet så ni som har en bibel hemma kan följa med på resan! John

Fredrik Brundin aka Fejjan, Frallan, Brundas och Fredde med mera, en man som är helt oberäknerlig. Ni vet känslan av att känna någon men egentligen inte alls känna personen, lite så uppfattar vi Fredrik Brundin. Nu ska "storsågen" inte komma fram för faktum är att vi uppskattar och litar på Fredrik och räknar han som en av våra närmsta vänner. Men lite såg kommer vi att bjuda på, det fattar du väl? Det är en hel vetenskap att få med sig brundin på diverse aktiviteter. Kan vara en friåkning där Brundin själv kommit fram till hur kul det skulle vara att åka lite men tankarna vänder lika fort som vindarna på "Dahlbomsrakan" en frisk, krispig höstmorgon i oktober. Ibland kan det vara helt simpla saker som att kolla på en film. Då kan det vara för psykiskt och fysiskt påfrestande. Det kan vara bakhalt, motvind, skoskav, uppförsbacke, det är kedjehopp på cykeln ja det är tamefan allt som är fel ibland. Det mest jobbiga är att man aldrig riktigt vet vad som är felet utan man lever i total ovetskap om vad som komma skall. Men. Under dessa totalt mörka timmar så går det att locka fram det lilla barnet som existerar i Fredrik. För han vill ju egentligen men det kan ju också vara bra skönt att sitta på sitt rum med sin 46" TV och Playstation 3. Spela lite Black ops i 8-9 timmar dricka en 1.5 liters Pepsi. När man väl får med sig Brundas så är han den som är mest aktiv av de alla och det är nog det som gör att man facineras av hans angemang och bravader. För hur kan gå från "Njaa jag vet inte är lite trött och ska leka med Eros" till att vara svettigast av oss alla och säga "Fyfan va roligt det här är. Detta måste vi göra om!". Det är som att Fredrik får en inre orgasm när man tjatar på honom. Ibland undrar man om han vill att man ska tjata. Vara åtråvärd! Sedan är vi tillbaka på ruta ett. Brundins hemligheter slinker ibland helt oannonserat ut och man häpnas av hur djup en tanke kan vara hos honom. En gång så satt han i baksätet och från ingenstans som när hiroshimabomben föll så berättade han för oss att
- Grabbar, jag skulle vilja bryta ett ben.
- Va?!? Varför det?
- Ja men när man gick i skolan och någon bröt ett ben eller fot så hoppade de på kryckor och alla tyckte så synd om dem. Jag skulle vilja att någon tyckte synd om mig också. Alltså bara känna känslan.
- Du är ju dum i huvudet brundin. Bryta ett ben, serriöst?
- Ja men bara känna känslan.
- Jaha!
Sedan går livet vidare som om inget har hänt. Fredrik Brundin är en riktigt stjärna. Han motto lyder " I längden vinner skickligheten" och han lever upp till det, ibland. Han kan slänga ur sig legendariska kommentarer som "Det är Kanada i ett korthus" ( då han egentligen menade "Det är Kanada i ett Nötskal") eller "Nää jag kastar in flaggan nu jag" (Kastar in handduken). Vi gillar brundin riktigt mycket och som tidigare sagt ska nämnas att han är en av våra närmsta vänner! <3 /John und Hannes


Just det! Han är kompis med Billy "Bnjn" Nilsson http://www.siriusinnebandy.com/. King.

Vem hade kunnat tro att jag exakt 7 timmar och 52 minuter efter att jag gått upp på morgon skulle få ett samtal som skulle ändra hela hockeysäsongen (förhoppningsvis). "Du kan vara med" sa Berg efter att pratat med guldcoachen från säsongen 07/08, Magnus "karla" Karlsson. Som gick obesegrad genom div 4 lekande lätt. Det var alltså dags för att göra det som jag så många gånger förr gjort, dra på mig Hugetröjan. Det är något speciellt med att representera  modersklubben. En stolthet växer inom mig och jag njuter av varje sekund. Vi går in och kör över Järvsö likt en asfaltsmaskin plattar till en ny och värmande asfalt. 17-0. Jo man tackar. Nu väntar en lång bussresa hem och det kommer bli som det alltid blir. Helt awesome! För vem kunde ha trott att det skulle ta exakt 7 timmar och 52 minuter att ta sig fram och tillbaka från Järvsö:) (nästan). John

Du är den vackraste blomma jag känner

Så var man tillbaka i Falun, aka Falukorven! Resan från Gävleborg var spännande, då vägen hade förvandlats till en rodelbana. Men antisladd- och antislirsystemet jobbade febrilt på min kära Alfa Romeo, så jag och Alfan kom fram till Falun helt intakt!

 

Jag svängde in på Ica Maxi för att handla lite frulle med mera. Då fick jag också ta oskulden på mitt sproilans nya Swedbankkort! Jag kan lova att pengarna försvann lika snabbt från det kortet som från mitt gamla Nordeakort, om inte ännu snabbare!

 

Innan jag klev in i min lägenhet, så var jag var lite orolig att en mystisk doft skulle sprida sig från köket och kylskåpet, då jag inte tömt det innan jag åkte till Gävle över julen! Men som tur var, så var det varken någon tung doft eller något grönt och krulligt odjur som hoppade på mig när jag öppnade kylskåpet!

 

Nu har jag plockat in kläderna i garderoben, bäddat sängen, bytt handdukar och bäddat sängen! Man har rent av stadgat sig lite!

 

Imorrn ska jag börja "mitt nya liv"! Tanken är att jag ska kliva upp i skaplig tid, äta en stadig frukost, sen på med löpardosorna och springa ner till MåBättre, som är ett gym i Falun! Där ska jag prata med en coach som ska få mig till den kalsongmodell som jag satsat på att bli till sommaren!

 

Nu säger jag tack och godnatt, over and out

 

/ Henke

 

Men idag var ingen vanlig "tråkmåndag" utan den blev lite av en start. Start på det faktum att det finns ju värme i detta land. Start på det vi längtar efter när det är kallt och det vi ser fram emot när termometern visar -16 grader. För var kan man på bästa sätt avnjuta de första plusgraderna om det inte är på heartbreaks tak. Med denna så självklara men ändå så helt nya syn på slottet, Gavleån och biblioteket med mera, så fick jag min första glimt av våren. Detta redan i januari. Jag vet dock att det kommer att snöa igen kanske hela vägen in i mars/april men detta var ändå ett vackert bevis på att det finns ljus i mörkret. Att denna doft av vår som bara kan beskrivas som en frisk doft av smält snö och hav fanns där uppe på taket. Det spritter i kroppen när jag får solen i ansiktet och längtan efter att få åka ut till vårvik när isen rämnar blir större och större.

Idag och igår har John å jag åkt lite skoter. Vi åkte över sjön i väldig fart och snö yrde kring skotern. När vi åkte in på skoterleden märkte vi och inte minst john som satt bak på, att fjädringen var för soft! John tappade sina njurar. Men vi gled på i lagom fart och stannade sedan till på en myr. Då sattes vildmarkskunskaperna på prov! Hur skulle det gå att göra upp eld? Vi valde att göra en elstad med tvärliggande vedpinnar omlott och det blev succé! När veden väl brann så började John att leta efter korvpinnar. Han kämpade länge och väl att leta och tillslut hittade han två grenar på ett träd som skulle fungera finfint som korvpinnar. Bra jobbat John! Korvarna grillades tills dom svettades kopiöst och vi hade till och med tagit med oss räksallad, som återigen gjorde att det blev succé! Vi åt korv och filosoferade nån timme, sen var det dags att bränna hemåt igen! Mot bastun och en film...

Söndagsmorgonar har något alldeles extra. Hur många gånger har man inte vaknat upp i fullständig panik på tok för tidigt samtidigt som man känner den totala torrheten i munnen? VATTEN!!!! Är det enda som ekar i huvudet, för att i detta läge försöka säga något är i stort sätt en omöjlighet.

Jag måste bara hålla med John i att det är rätt sjukt ibland. Vissa dagar finns det där och andra sitter man likt en uggla i en fågelholk och inte har en aning om vad man ska skriva. Quuu Quuoo, är det enda som dyker upp i huvudet då jag verkligen anstränger mig.

Som det nämns i filmen Pick of destiny ska det finnas ett magiskt plektrum som får gitarrister att spela som om de kom från en annan planet. Plektrumet sågs senast hos Jack Black, dessförinnan var det gitarrlegendaren Angus Young som kunde stoltsera med dess magiska effekt under AC/DCs sprakande spelningar.

Det är rätt sjukt ibland. Jag och Hannes skulle slå oss ner för att skriva ett mästerligt blogginlägg. Ibland finns orden där och ibland så står allt helt stilla. Jag hade ju hoppats att det skulle bli en "Caterpillarmetoden" men det har uteblivit helt känns det som. För er som undrar vad "Caterpillarmetoden" är ska jag förklara för er.


OBSERVERA! "Caterpillarmetoden" är en metod som är osäker och bör ej utföras om man inte är ett PRRROFFS. Metoden kan medföra IG men vid rätt sinnestillstånd så kan högsta betyg uppnås. Ta det försiktigt!